Sympati = en känslomässig samhörighet med en annan person.
Antipati = ett ogillande för någon eller något.
Tänkte köra en liten lektion här för de lite mer omedvetna angående de här 2 orden. Ett ord som också är ganska viktig att ta med i inlägget är Ödmjukhet som betyder en person med en balanserad självuppfattning och  som är medveten om sina begränsningar.
Jag tror på att mer eller mindre har alla människor någon sorts sympati men jag tror också att ju ödmjukare man är desto större sympati känner man. En person som inte har en självuppfattning har väl ändå lite svårt att sätta sig in i andras känslor. Allt börjar ju hos en själv först! Att anklaga någon för att inte vara sympatiskt är allvarligt enligt mig för då så gott som monsterförklarar man en sådan person. De 2 historiska personer som har varit antipatiska är Hitler och Saddam Hussein ( såklart finns det många fler men de här känner vi alla till). En sympatisk människa bestämmer inte vem den sympatiserar med för vi talar om känslor och inte förnuft. Men om ärligheten ska fram så har jag en otrolig stor sympati för människor speciellt barn som är utsatta av olika anledningar. Helt oskyldiga små varelser som aldrig gjort någon något ont!  Men det var inte förrän Saddam Husseins avrättning som jag förstod att man kan ha symapti för ALLA människor. För just under den stunden tyckte jag synd om även honom. Så tänk dig för nästa gång du tror att någon saknar sympati att du så gott som omänsklig förklarar den människan!

               
Varandras motsatser! I sista ögonblicket av livet har vi
alla samma samma känslor och rädsla tror jag.


xxx Tina