Jag har varit med om något, något som skrämde livet ur mig! Jag trodde att jag var odödlig fram till detta något hände mig. Efter ett par månader har jag börjat få perspektiv på det hela och har börjat förstå vilket stort problem detta är i vårt samhälle. Hur kan vi ha byggt upp ett sådant samhälle och vad är det vi lär våra barn??

Detta problem jag pratar om är: utbrändhet, panikattack, gå in i väggen, mental utmattning....... ja kärt barn har många namn!

Det visar sig att denna mentala stressjukdom kryper ner i åldern och det drabbar fler kvinnor än män. Hur kommer det sig? Kanske hänger det ihop med att fler och fler försöker stärka sin självkänsla genom att vara duktiga? Jag vet själv hur bra det får mig att må när jag lyckas med något. Men har jag inget värde om jag inte gör något?

För ett tag sen hörde jag på nyheterna att flickor ofta har bättre resultat än killar i skolan. Sedan vi var små hörde vi alltid hur duktiga vi var om vi presterade något medans pojkar fick lov att vara busiga och bråkiga. Det var mer acceptabelt. Detta förföljer oss sedan barnsben och vi tillämpar vår duktighet i skolan, arbete, hem, föräldrarskap m.m.  Att säga nej är något främmande för oss. Vi försöker uppnå perfektionism!

När jag hamnade på botten och kunde varken prata eller titta på mina barn utan att hyperventilera, när jag låg i sängen och var livrädd, när jag slutade äta och dricka för att kroppen totalvägrade började jag förstå meningen med livet. Det enda som betydde något var t-i-d-e-n. Tiden att få umgås med mina nära och kära. Tiden att få se mina barn växa upp.

Nu har jag lärt mig att känna av signalerna när kroppen och själen är överbelastad. Jag lyssnar mer på mig själv och jag avsätter mer tid för mig att varva ner. Att ha en stressig vardag funkar om man balanserar det med mental avslappning.

Jag skriver detta för jag vet att många har gått igenom samma sak eller kommer att göra det. Det är ingenting man ska skämmas över, man ska se det som en väckarklocka! Vi är och behöver inte vara perfekta. Ingen förväntar sig mer av dig än du själv, så var snäll och rättvis mot dig själv!




xxx Tina