Har ni tänkt på att de dagarna då något går fel så fortsätter det så resten av dagen??
Idag var en sådan dag för mig. Usch, blir frustrerad bara jag tänker på det.
Idag i skolan hade jag en liten stund över innan jag skulle iväg på ett ställe. Passade på att gå igenom ett inlämningsarbete som skulle vara skickad till läraren två timmar senare. Då var kl 15 och jag skulle vara på ett ställe i stan kl 16. Jag öppnade arbetet och av någon konstig anledning tryckte jag fel och skrev över hela mitt sparade arbete. Allt försvann! Arrrgggghhhhh!! Jag blev så ledsen och arg, fick under 45 minuter stressa ihjäl mig och göra om uppgiften som blev en skitkass kopia av den första. Hoppas att jag blir godkänd ändå!

Sprang till bilen och körde mot stan och på vägen slutade vindrutetorkarna fungera pga all snö som satte sig på huven. Fick stanna till och gå ut ur bilen och plocka bort snön ifrån torkarna. Kommer fram till plats precis kl 16, parkerar och springer in. Aahhhhh, äntligen kan man pusta ut!
En stund senare när jag kommer ut får jag en konstig känsla, bilens placering ser underlig ut. Då har jag fan ta mig ställt mig utanför ett garage infart!!! Böter?? Hell yes!!

Försöker lugna ner mig på vägen hem och koncentrerar mig på att inte köra ihjäl mig, skulle bara fattas. Kommer hem, parkerar och går in. Skönt, tills jag börjar leta efter min mobil. Vart är min mobil??!! Efter en stunds letande går jag ut i bilen och precis utanför den ligger min mobil i snön. Puuuh, den var välbehållen iaf.
Jag lagar middag och när jag sen ska lägga upp den på Nevins tallrik så tappar jag alltihop på golvet. Där kände jag att tårarna låg nära till hands, varför händer allt detta på en och samma gång?? Kunde inte Gud portionera ut de till mig??
Jag har överlevt denna dag och det är jag väldigt tacksam för!


xxx Tina