Snart så ska jag vara med om något för första gången och det är så otroligt STORT och jag längtar sååååå.
Vågar nästan knappt tro på det, undrar hur det kommer att kännas. Detta har varit en process i ett par månader som jag har fått smälta men nu börjar jag infinna mig i det. Ni mina läsare kommer att få ta del av denna speciella händelse som inte alls många får gå igenom. Hoppas då att ni förstår hur jobbigt detta har varit och hur mycket det har krävts av mig känslomässigt.
De senaste månaderna har fått mig att växa som en människa och att förändras till det bättre. Småsaker i livet biter inte längre på mig som de gjorde innan och många saker som var viktiga tidigare för mig betyder ingenting längre. Jag har insett vad som är viktigast och vilka som är ovärderliga för mig. Jag har funnit en inre ro som jag aldrig tidigare känt och det jag har känt mig beroende av har jag slagit mig fri ifrån.
Men allt detta hade varit omöjligt om det inte vore för det otroliga stödet jag har fått av vänner och familj, speciellt av min kära Mickael. Han har varit den grunden som jag har fått stå på när allt annat under mig har gungat. Otroligt hur två människor kan älska och stötta varandra.
Jag har verkligen välsignats med de finaste vänner, barn och man.



xxx Tina