Så sorgligt

Det har tagit mig ett par dagar att återhämta mig efter en begravning i fredags. Jag har aldrig tidigare varit på någon. Jag stod inte personen nära men vi umgicks när vi var yngre och jag var framförallt med som stöd till en vän som stod honom nära. Hur kan man inte bli berörd och ledsen när man ser smärtan i moderns och broderns ögon? Jag själv mamma till två pojkar vet att denna kvinna som förlorat sitt barn lever alla mammors mardröm. Tårarna rann ner för min kind när jag satt där och insåg verkligheten grymhet. Han har lämnat en enorm tomhet efter sig och hans familj kommer att bära med sorgen under en hel livstid. Begravningen var vacker och en hel del vänner och familj hade samlats för att ta farväl av denna unga man som lämnat livet alldeles för tidigt. Jag kommer alltid att minnas denna modiga och starka moder som i sin egen smärta tröstade sitt barn för att ha förlorat sin enda bror.




xxx Tina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback