Jag har varit med om något, något som skrämde livet ur mig! Jag trodde att jag var odödlig fram till detta något hände mig. Efter ett par månader har jag börjat få perspektiv på det hela och har börjat förstå vilket stort problem detta är i vårt samhälle. Hur kan vi ha byggt upp ett sådant samhälle och vad är det vi lär våra barn??

Detta problem jag pratar om är: utbrändhet, panikattack, gå in i väggen, mental utmattning....... ja kärt barn har många namn!

Det visar sig att denna mentala stressjukdom kryper ner i åldern och det drabbar fler kvinnor än män. Hur kommer det sig? Kanske hänger det ihop med att fler och fler försöker stärka sin självkänsla genom att vara duktiga? Jag vet själv hur bra det får mig att må när jag lyckas med något. Men har jag inget värde om jag inte gör något?

För ett tag sen hörde jag på nyheterna att flickor ofta har bättre resultat än killar i skolan. Sedan vi var små hörde vi alltid hur duktiga vi var om vi presterade något medans pojkar fick lov att vara busiga och bråkiga. Det var mer acceptabelt. Detta förföljer oss sedan barnsben och vi tillämpar vår duktighet i skolan, arbete, hem, föräldrarskap m.m.  Att säga nej är något främmande för oss. Vi försöker uppnå perfektionism!

När jag hamnade på botten och kunde varken prata eller titta på mina barn utan att hyperventilera, när jag låg i sängen och var livrädd, när jag slutade äta och dricka för att kroppen totalvägrade började jag förstå meningen med livet. Det enda som betydde något var t-i-d-e-n. Tiden att få umgås med mina nära och kära. Tiden att få se mina barn växa upp.

Nu har jag lärt mig att känna av signalerna när kroppen och själen är överbelastad. Jag lyssnar mer på mig själv och jag avsätter mer tid för mig att varva ner. Att ha en stressig vardag funkar om man balanserar det med mental avslappning.

Jag skriver detta för jag vet att många har gått igenom samma sak eller kommer att göra det. Det är ingenting man ska skämmas över, man ska se det som en väckarklocka! Vi är och behöver inte vara perfekta. Ingen förväntar sig mer av dig än du själv, så var snäll och rättvis mot dig själv!




xxx Tina

Det har tagit mig ett par dagar att återhämta mig efter en begravning i fredags. Jag har aldrig tidigare varit på någon. Jag stod inte personen nära men vi umgicks när vi var yngre och jag var framförallt med som stöd till en vän som stod honom nära. Hur kan man inte bli berörd och ledsen när man ser smärtan i moderns och broderns ögon? Jag själv mamma till två pojkar vet att denna kvinna som förlorat sitt barn lever alla mammors mardröm. Tårarna rann ner för min kind när jag satt där och insåg verkligheten grymhet. Han har lämnat en enorm tomhet efter sig och hans familj kommer att bära med sorgen under en hel livstid. Begravningen var vacker och en hel del vänner och familj hade samlats för att ta farväl av denna unga man som lämnat livet alldeles för tidigt. Jag kommer alltid att minnas denna modiga och starka moder som i sin egen smärta tröstade sitt barn för att ha förlorat sin enda bror.




xxx Tina

Min senaste kurs handlade om kulturkrockar. En mycket intressant kurs! Kulturkrockar kan ske mellan platser, grupper, kön, religioner, ålder, arbetsplatser o.s.v
T.o.m nära vänner och par kan hamna i en kulturkrock. Receptet på en lyckad samlevnad är att acceptera varandras skillnader och att försöka intergrera till varandra. De senaste veckorna har jag upplevt en kulturkrock, jag som är uppvuxen i Sverige med svenska traditioner och ett individualistiskt levnadssätt har krockat med de som är uppvuxna i ett annat land med ett kollektivistiskt levnadssätt. Ett individualistiskt samhälle sätter fokus på individen, uppriktighet och talar oftast klarspråk medans ett kollektivistiskt samhälle sätter fokus på gruppen, blygsamhet, tystnad och talar oftast runt saken. Förstår ni vad jag menar?
Jag är rättfram, uppriktig, håller inte käften och talar klarspråk. Då är det väl inte så konstigt att jag har svårt att samspela med någon som är tyst, säger allt annat än själva poängen och följer med strömmen??

En annan kultur jag har uppmärksammat är platsen där jag känner mig hemma: MALMÖ. Här känner jag mig varken svensk eller iransk, jag känner mig som Tina. Hur många platser på denna jord kan man träffa människor från all världens hörn??? Många utanför vår egen lilla Malmökultur uppfattar vår stad så negativt, varför? Vi är framtiden. Vi är på väg till en tid då gränser suddas ut mer och mer, där kulturer integreras och där "raser" försvinner. Malmö är en mångkulturell stad, en stad jag är stolt över och vill åldras i. Jag förstår att människor utanför har lätt för att måla upp Malmö som ett ghetto. Problemet med vår stad är inte att vi är så många olika kulturer, däremot att vi håller på att lära oss att integrera med varandra vilket tar tid.
Det underbara med Malmö är våra informella regler som vi har byggt upp för att få ett fungerande samhälle. Tänk på hur mycket pengar som investeras här nere och hur vår region har utvecklats på så kort tid. Jag är tacksam för att jag slipper dyra resor för att träffa andra kulturer när jag kan göra det i min egen "lilla" stad!





xxx Tina

Asså idag förstår jag inte varför jag sprang runt med min vinterjacka! Lite varm blev man när man kom ut från träningen och hamnade mitt ute i solen. Å andra sidan vågar man ju kanppt lägga undan vinterjackan så som det vänder i graderna här. Solen framkallar det bästa hos oss (iaf hos majoriteten, finns alltid bittra människor året runt) och får oss att må så bra. Idag kände jag mig riktigt glad där jag gick runt på stan och träffade upp en gammal vän. Vi hade så mycket att prata om och tiden bara rann iväg. En glad nyhet är att hon ska gifta sig i juni!! Det kommer att bli ett toppen brölopp, det är jag helt övertygad om.
Har ni tänkt på att det egentligen inte behöver vara så varmt bara solen skiner? Ja, jag väljer gärna bort blåsten oxå. Detta måste vara anledningen till att en del väljer ljusterapi under vinterhalvåret. Kanske nånting att tänka på? Jag är en sådan som har svårt att sitta inne när det är fint väder ute, är gärna ute hela dagarna. Tur för mig att det finns ganska mycket att hitta på under vår- och sommartid.
Nu hoppas jag på att min vårjacka kan komma fram mycket snart, jag är lagom trött på min vinterjacka som har varit framme i snart 6!! månader.

Tata my loved ones (ja o till er andra också)



xxx Tina

Fick ett mycket trevligt mail med en inbjudan till SBR:s (Svenska Byggingenjörernas Riksförbund) 60-års firande i Stockholm. De bjuder mig och min klasskamrat Moa på resan, hotell och allt däremellan under en hel helg! Shit, va glad jag blev! Tänk, lilla jag som bara är en student. Där blandannat bostadsministern och Skanskas VD är bjudna är även jag och Moa. Ja, man tackar och tar emot! Vad kan jag säga mer än att: kämpa! För förr eller senare så ger det resultat!

En annan sak är att jag har bytat tillbaka till Sats. Ja, jag kunde inte hålla mig därifrån mer. Det är helt enkelt vad man är van vid samt att det ligger bara ett par meter från högskolan. Nu så tränar jag och Moa så fort vi får lite tid över. Vi försöker vara så effektiva som det bara går. Jag måste bara nu komma ihåg och säga upp mitt medlemskap på Friskis. Lite tråkigt att inte kunna träna med några av mina vänner som är kvar där. Får hoppas på att de också snart kommer över till Sats. Hehehe!!!




xxx Tina

Vilken härlig kväll! Jag har precis tittat färdigt på filmen Dear John. Vilken fantastisk fin kärleksfilm! Jag blev ju nästan själv kär i John. Har ni inte sett den, så bör ni göra det. Till filmen åt jag sushi och sjögrässallad. Nu känner jag mig ganska nöjd och belåten. Man ska inte underskatta värdet av att spendera en kväll på egen hand (jaja killarna sover i rummet bredvid). Detta behöver man göra oftare, speciellt om man har hektiska vardagar (som jag då).


De här ingredienserna rekommenderas för en lyckad kväll!



xxx Tina

Jag är så imponerad av det japanska folket! Ännu en gång visar de vilken disciplin de besitter. Man anar ingen panik hos människorna fastän de känner oro och rädsla. Inte nog med jordskalv (flera ggr) och tsunami men att de nu kämpar emot något ännu värre, strålning från kärnkraftverken. För de som jobbar nu med att rädda reaktorerna ifrån härdsmälta är det en säker väg mot döden eller svåra sjukdomar. Jag lider med de och deras familjer. En hel nations säkerhet vilar i deras händer och de förtjänar all heder.

Japans hjältar!




xxx Tina

Rubriken ovan är från Rihannas låt S&M, för de som inte visste det. I oktober är det dax för konsert! Då kommer Rihanna till Arenan. Vi är ett gäng på 16 tjejer som ska dit, woooohooo!! Är det någon ytterligare som känner sig manad att hänga på så hör av er innan fredag. Trots att vissa går runt och intalar att biljetterna är slutsålda så stämmer inte detta. Oftast när jag och Nur sätter ihop våra hjärnor så brukar det bli riktigt bra. Även om konserten är på en veckodag så ingår skumpa o massa annat gottigott!! Läääängtar!!!


S&M:






xxx Tina

Efter mitt förra inlägg fick jag en väldigt trevlig kommentar skickat till mig av en viss "NR1". Hur anonym tror du att du är egentligen? Tydligen är du en av de jag syftade på i mitt inlägg och det bekräftar din arga kommentar:

"Det är bra att DU av alla har "hälsosam" relation!
Hahah du är ett skämt! När ska du vakna ur din koma?
Hela ditt patetiska liv bygger på att ge igen! Du har så mycket hat inom dig att du inte vet var du ska göra dig av med! Därför hänger du ut dina vänner på FB och din fattiga blogg! Väx upp mamma till 2 barn! Väx upp!"

Som svar på din kommentar kan jag börja med att förklara för dig att du ligger verkligen på en låg nivå och detta kan din kommentar intyga och nu även alla läsarna. Vill du kritisera mig eller mitt skrivande bör du nog höja din nivå en aning, för sådan här bitterhet biter inte på mig.
Skulle jag ha hängt ut mina vänner? För det första så tog du illa vid dig av mitt inlägg utan att jag har namngett någon. För det andra: jag hoppas verkligen inte att du syftar på dig själv när du skriver om att jag hänger ut mina vänner, för det har du aldrig varit. Din partner är väl införstådd med att hon definitivt inte är min vän längre, det gjorde jag klart för henne. Så nu kanske det står klart för dig att jag inte har hängt ut någon vän.

Skulle det vara hat som driver mig att skriva om mina tankar och åsikter på min blogg?? Nä, jag skulle nog mer kalla det för orättvisor och dumheter!

Min fattiga blogg?! Bara ditt språk bevisar vilken sorts människa du är. Om du har den åsikten att min blogg är ointressant, varför läser du den då? Är det inte litegrann att dumförklara dig själv???

Du har helt rätt i att jag är mamma till 2 barn! 2 helt underbara pojkar! Vet du vad jag lär de??? Att aldrig låta någon trampa på de, att alltid värdera ärlighet och uppriktighet!
VAD ska du lära dina? Att förstöra vänskap, frysa ut och att vara oärlig??? För det verkar du och ditt lilla gäng vara experter på.

Ett gott råd till dig; vill du fortsätta kommentera gör det gärna som en intelligent vuxen människa!

Ps. Jag skriver vad jag behagar på min sida, det verkar lite som om ni har svårt för att acceptera min kritik till visst beteende. Ska man inte stå för sina handlingar??? Tänk på det nästa gång ni beter er fegt och omoget!



xxx Tina

Ibland undrar jag vilken mognadsnivå många "vuxna" ligger på. Ute går de runt så högfärdiga men i själva verket handlar de som fjortistjejer! (inget illa menat om fjortistjejer men viss uppförande passar sig bättre som fjorton än som trettio)
Ta t.ex. det här med Facebook. FB för mig är där jag håller kontakten med vänner och bekanta, misstycker jag om någon på min FB eller blir ovän med denne så är det självklart att jag tar bort den. Av vilken anledning ska denne finnas på min vänlista?! Vet ni då hur en del besvarar detta med??? Jo, de "tvingar" eller "övertygar" sina familjemedlemmar om att de ska ta bort mig. PA-TE-TISKT enligt mig, inte för att tala om omoget. Som om jag skulle tala om för min man och mina vänner att plocka bort någon från sin sida för att jag tycker illa om den. Nä, jag har så stort förtroende för mina nära och kära att de vet hur de ska agera. Det är väl trots allt en av grundprinciperna i en hälsosam relation, FÖRTROENDE!

Nu ska jag fortsätta läsa psykologi som jag ska tentera på fredag. Det ger lite svar om varför vissa människor beter sig som de gör, kanske fler som borde läsa den.

Tata my loved ones! ;)



xxx Tina

Ok, håll i er nu!
Underbara Isabella är en riktig kämpe! När hon bestämmer sig för något så ser hon till att fullfölja det.
Jag är så stolt över henne och hon förtjänar all lycka..... O C H hon är inte lättmanipulerad, hon vet vem hennes vänner är (däribland jag =))
Vill ni nu se hur det har gått för henne???
Kommer ni ihåg före bilden?


För drygt 1 år sedan.

Nu:

Snart i mål!

Vad kan man säga mer än: Starkt jobbat tjejen!!!



xxx Tina

Hejsan svejsan!
Hann knappt med och nu är helgen över. Jaja, det kommer fler helger.
Idag har jag fått present, måste vara för att jag är världens snällaste! Hahaha!!!

 
Mina nya shoes.........                                    Fräsch till träningen!

Ooooooh! Nu planeras det en härlig skidsemester, I like!
Jag har dock bara stått på skidor 2!! gånger men vad gör det?? Roligt var det iaf och jag bara älskar utmaningar!

Vet förresten någon när Desperate housewives är tillbaka??? Har abstinens!!!


xxx Tina

Hmmm...... en grej som jag har funderat på de senaste dagarna är att varför går man runt och säger "jag älskar dig" när man egentligen inte gör det. För mig är älska- ordet något väldigt starkt och djupt medans för vissa andra är det något som man bara kastar ur sig när man känner för det.
Har ni inte funderat på det? Hur lätt vissa kastar ur sig dessa ord?
Ta t.ex en man som säger att han älskar sin fru, sen blir han tagen på bar gärning när han är otrogen. 
Eller en person som säger att den älskar sin vän och sedan går bakom ryggen på den. Är detta rätt sätt att älska någon eller är det bara att dessa personer inte riktigt vet var ordet betyder??? Jag V I L L inte bli älskad så av någon, jag hoppas att ingen av er heller vill det. Kärlek för mig är något äkta och rättvist, något som inte gör ont. Så fort ni känner någon som påstår sig älska er är oärlig, falsk och gör er illa så spring så fort ni kan. Ni ska inte tolerera sådant av någon! Det finns alltid någon som uppskattar och älskar er för den ni är!

Mitt motto: "Det krävs en riktig vän för att få en vän"

Ha en underbar kväll för det ska jag ha! Massa lördagsgodis framför mig!

Ps. Idag var jag på ett affärsmöte, och det verkar som något spännande är på väg för mig.



xxx Tina

Hej mina kära läsare!
Efter drygt 6 månaders vila ifrån bloggen tänkte jag börja ventilera mig själv igen.
Kan inte lova att jag ska skriva varje dag eller att jag lägger upp en massa bilder men jag ska iaf underhålla er ;)
Mitt pluggande går framåt och jag kan knappt fatta att jag snart är färdig med mitt andra år. Det har gått sååå fort! Jag stortrivs i skolan och jag har en underbar klass med fina klasskamrater. Helt enkelt, en otrolig gemenskap. De flesta kommer jag definitvt att fortsätta hålla kontakten med efter högskolan.
Jag har oxå under året engagerat mig i andra saker som har fyllt mig med glädje. Tex är jag numera ambassadör för ett förbund och jag är även sedan i tisdags invald i styrelsen i samma förbund.
I tisdags hände även något annat stort, jag har varit med i en projektgrupp för Malmö Högskolas arbetsmarknadsmässa. Dagen avslutades på Hipp med en otrolig bankett med Robin Paulsson som underhållning. Efter banketten började ett festligt party, där alla var på hugget. Jag hade så kul och längtar till nästa års mässa!





xxx Tina